Systematik i elevhälsoarbetet

Skolverket och skolinspektionen kritiserar skolornas elevhälsoarbete. Myndigheternas genomlysning visar att skolorna hittar elever i behov av stöd för sent, att de brister i sin analys av elevernas behov och att de misslyckas med att sätta in tillräckligt kraftfulla åtgärder.

Skolans elevhälsoarbete är intimt förknippat med skolans kärnuppdrag. Skolan ska förmedla kunskaper och värden, kompensera för skillnader i elevernas bakgrund samt i samverkan med hemmen fostra nästa generations medborgare. Elevhälsoarbetet på skolan ska främja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Vilka mål det gäller finns nedbrutet i läroplanens olika kapitel och de är dessa elevhälsoarbetet ska främja.

Vi som arbetar med elever runt om i Sverige, oavsett om vi är lärare, rektorer eller annan elevhälsopersonal, behöver utgå ifrån verksamhetens mål. Det är med utgångspunkt i dessa vi kan designa organisationer som tidigt identifierar elever i behov av stöd, genomför kloka analyser av dessa behov samt formar verksamhet riktat mot dessa behov.

När vi talar om systematik i elevhälsoarbetet talar vi alltså om en skolans förmåga att identifiera och analysera behov samt dessa förmåga att organisera verksamheten på ett sådant sätt att behoven inte utgör hinder för elevernas utveckling mot utbildningens mål.

För att kunna börja genomföra ett sådant arbete behöver skolan tillgång till relevant information kring elevernas utveckling. En skola genererar mer information kring sina elever varje dag än vad den vet vad den ska göra av. Lärare och fritidspersonal för dagligen samtal med elever och föräldrar, bedriver undervisning, genomför formativa och summativa bedömningar och tar närvaro. Elevhälsopersonal inhämtar information genom hälsosamtal, trygghetsenkäter samt pedagogiska- och psykologiska utredningar. Skolan som helhet genomför bedömningsstöd, screenignar och nationella prov.

Alla dessa åtgärder resulterar i en enorm informationsmassa som det är svårt att överblicka och sammanställa. Det är alltså inte förvånande att vi ibland kringskär problemet och baserar bedömningar av behov och insatser på kvalitativa bedömningar av den enskilda eleven eller gruppen. Ofta finns det en känsla av brådska i processen. Någonting måste hända. Och det är nu.

Detta medför en risk att skolan baserar sina beslut på underlag som inte direkt berör elevernas egentliga behov. Exempelvis påtryckningar från vårdnadshavare och samverkanspartners, en lärares behov av stöd i sin arbetssituation eller en begränsad del av den information som finns tillgänglig om eleven.

En annan fälla som skolor ofta ramlar i är att prioritera insatser framför analys. Ofta beror det på att de svårigheter eleverna upplever ses som akuta och att de behöver adresseras omedelbart. En elev i svårigheter är naturligtvis en allvarlig fråga för varje skola men brådskan att åtgärda missförhållandet leder ofta till att vi sätter in insatser som inte motsvarar elevens behov.

Ett exempel på detta är elevassistenter. Elevassistenter gör varje dag behjärtansvärda insatser för elever och grupper runt om i Sverige. De saknar ofta utbildning och får möta de elever som kräver allra mest av skolan. Alltför ofta sätter vi in elevassistenter utan en riktig analys av elevens behov. Det leder till en obefintlig eller bristfällig uppdragsbeskrivning. Vilket i sin tur leder till att elevassistenten uppdrag blir ännu svårare, för att inte säga ogenomförbart. Eleven får inte heller sina behov tillgodosedda.

Ett sätt att öka systematiken i elevhälsoarbetet är alltså genom att skapa sätt att överblicka den information som skolan redan samlar in om sina elever. Förslagsvis kan detta göras genom att skolan väljer ut ett antal variabler för analys. Till exempel måluppfyllelse och närvaro. Dessa två informationskällor brukar i allmänhet vara lätt tillgängliga och säger mycket om skolans och elevernas fungerande.

Att analysera vad vi ser i informationen är nästa steg. Det innebär att vi måste ställa frågor kring den information vi har framför oss. Vad säger skolans närvarotal oss egentligen? Hur kan vi förstå att så många av våra elever inte verkar nå upp till kriterier för bedömning i engelska i årskurs 6? Påverkar frånvaron bland eleverna lärarnas undervisning?

Svaren på dessa och andra frågor ger oss skolans behov. Det är emot dessa behov vi sedan ska formulera insatser. Beror skolans höga frånvarotal till exempel på beviljade ledigheter i anslutning till sportlovet? Har denna frånvaro påverka hur lärarna bedriver sin undervisning under samma period? Skolan har kanske ett behov av att öka skolnärvaron under dessa veckor. En insats skulle då kunna vara att se över vilka rutiner skolan har för att bevilja ledigheter.

Skolans arbete ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Beprövad erfarenhet betyder i det här sammanhanget något mer än så som vi alltid gjort. För att en insats ska anses beprövad behöver den utvärderas. Skolan behöver alltså utvärdera de insatser den genomför i förhållande till ett visst behov. Har de insatser vi beslutat gett det resultat vi önskade? Verkar våra insatser adressera de behov vi identifierat? Om inte: är det våra insatser eller vår analys av behoven som brister?

När en skola samlar in och analyserar relevant information, genomför insatser och förändrar skolans organisation i enlighet med dessa analyser samt utvärderar resultatet av sagda arbete kan vi säga att det finns systematik i elevhälsoarbetet.