Om psykisk hälsa och skolans uppdrag
Vår och tidig sommar är en tid då vi kan förvänta oss politiska utspel inom en rad olika områden, inte minst skolan. Forum som Järvaveckan och Almedalsveckan samlar delar av politikerkåren, beslutsfattare inom offentlig och privat sektor samt sakkunniga inom olika discipliner. I år fick vi ta del av utspel som att göra svenska till huvudspråk i skolan[1], föräldrakontrakt[2] samt förhoppningen att skolan ska bidra till att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga.
Socialminister Jakob Forssmed föreslår till exempel att ämnet idrott och hälsa ska utökas med 10 timmars undervisning i psykisk hälsa. På frågan vad han tänker sig att en sådan undervisning ska innehålla svarar han:
… grundläggande är konflikthantering, stresshantering och varför man får ångestpåslag i olika situationer, och att det inte nödvändigtvis är farligt och att man kan hantera detta. Men det handlar också om grundläggande levnadsvanor och dess inverkan på den psykiska hälsan…[3]
Vidare hänvisar Jakob Forssmed till forskningsöversikten Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn[4], genomförd av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), som visar att det finns evidens för att skolbaserade interventioner kan förebygga psykiska ohälsa hos barn och unga. En närmare undersökning av översikten visar att SBU definierat område psykisk hälsa som:
… dels utagerande beteenden som till exempel aggressivitet och störande uppförande, dels depressivitet och ångest.[5]
Programmen som beskrivs i forskningsöversikten är tänkta att förmedlas brett, till exempel till hela skolor, identifierade riskgrupper eller till individer som uppvisar tecken på psykisk ohälsa. För att programmen ska anses vara förebyggande krävs att effekterna följs upp efter minst 6 månader.
Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn visar att det finns ett program som verkar kunna förebygga utagerande beteende för barn i förskole- samt lågstadieåldern, ett program som minskar problem för barn som visar depressiva symtom i mellan- och högstadiet samt ett program som kan förebygga symtom på ångest och depression för barn på mellan- och högstadiet.
SBU konstaterar också att det inte går att bedöma:
… långtidseffekter i form av kriminalitet, suicidförsök och att uppfylla diagnostiska kriterier på depression, ångest och antisocialt beteende. Underlaget är otillräckligt för att bedöma långtidseffekter.
Studierna som SBUs forskningsöversikt bygger på har inte undersökt om det finns några risker med programmen och ger inte heller underlag för att uttala sig om programmens kostnadseffektivitet.
Det stämmer att den självrapporterade psykiska ohälsan har ökat de senaste 20 åren. Unga kvinnor är den grupp som rapporterar högst förekomst av allvarlig psykisk påfrestning ensling Folkhälsomyndigheten (FHM)[6]. Samma myndighet pekar ut ökade skillnader i socioekonomiska förutsättningar, skolans fungerande, större utmaningar på arbetsmarknaden samt ökad användning av digitala medier som tänkbara orsaker till den ökande psykiska ohälsan.
Folkhälsomyndigheten lyfter fram att elevernas skolprestationer sjunkit sedan reformvågen under 1990-talet och att lägre skolprestationer har ett samband med ökad förekomst av internaliserade problem bland barn och unga. De lyfter också fram att allt fler unga känner sig stressade av skolarbetet och att detta är en tänkbar orsak till en ökad förekomst av psykosomatiska symtom[7].
Vad ska vi dra för slutsater om den psykiska hälsan hos våra barn och unga? På vilket sätt bidrar skolan till psykisk hälsa? Är psykisk hälsa på schemat ett rimligt sätt att adressera de utmaningar vi ser? Är utökning av undervisning i ämnet idrott och hälsa en framkomlig väg att förebygga den psykiska ohälsan hos barn och unga?
Vad som gör att en individ upplever god psykisk hälsa är en mångfacetterat och komplex process som inkluderar kroppsliga, sociala och psykologiska faktorer. Sverige har under många decennier fört ett framgångsrikt folkhälsoarbete via skolbad, fluortanter och skolidrott. Skolsköterskor, skolläkare och idrottslärare har genomfört viktiga insatser för folkhälsan. Det är därför inte förvånande att vi återigen vänder oss till skolan som för att främja hälsa.
Skolan är och har under alla tider främjat psykisk hälsa och resiliens. Att inom ramen för en förtroendefull relation lära sig att läsa, skriva och räkna är en av de starkaste hälsofrämjande insatser vi känner till[8]. Kan verkligen breda program för psykisk hälsa tillföra någonting till skolans verksamhet som den inte redan gör? Socialminister Jakob Forssmed pekar ut att ökad förmåga till konflikt- och stresshantering samt förståelse för orons mekanismer skulle kunna vara gynnsamt. Skolan arbetar dagligen med att hjälpa barn hantera sina sociala relationer, lösa konflikter, hantera sina känslor och planera sitt skolarbete.
Uppdraget att främja våra barn och ungas utveckling och mående är redan en del av skolans verksamhet och det får anses vara högst oklart om extra undervisning i ämnet idrott och hälsa eller de förebyggande program SBU redogör för kan göra mer för våra barns psykiska hälsa än skolan redan gör.
[1] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/almedalen-2024-folj-senaste-nytt?inlagg=2b8d1a1e20d88093024996eacd19406f
[2] https://www.liberalerna.se/nyheter/liberalerna-vill-ha-foraldrakontrakt-for-starkare-foraldraansvar
[3] https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2024/07/socialministern-undervisa-alla-svenska-skolbarn-i-psykisk-halsa/
[4] https://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/program-for-att-forebygga-psykisk-ohalsa-hos-barn2/
[5] https://www.sbu.se/sv/pressmeddelanden/tidigare-pressmeddelanden/2021/flera-program-kan-forebygga-psykisk-ohalsa-hos-barn
[6] https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/
[8] https://www.skolverket.se/download/18.2a23c2b1698641e369530/1569845934609/pdf4071.pdf