Kan alla hitta en plats i skolan?

Under vårterminen 2024 har elevhälsoteamet planerat och genomfört en kartläggning av de elever på skolan som har ett konstaterat eller förväntat behov av särskilt stöd. Vi har använt oss av Cognitive Assesment System 2 Rating Scale (CAS-2 RS). Ett bedömningsinstrument som kan administreras av specialpedagoger och fylls i av undervisande lärare med god kännedom om eleven. CAS-2 RS ger ett mått på fyra kognitiva processer som påverkar elevernas beteende i lärmiljön så väl som deras lärande. De fyra processerna som mäts är uppmärksamhet, planeringsförmåga samt simultan- och successiv bearbetning. CAS-2 RS ger även ett sammantaget mått på generell kognitiv funktion.

I skrivande stund har vi inte sammanställt resultaten från vår kartläggning men några preliminära tankar har ändå väckts under arbetets gång.

Elever som har en generell kognitiv funktion under genomsnittet har sannolikt också svårare att ta till sig undervisningen. Det här är inte en ny upptäckt utan en fråga som då och då dyker upp i skoldebatten och utgör ett svårlöst problem för både rektorer, lärare och elevhälsopersonal. Den nuvarande läroplanen för grundskolan (LGR 22) ställer krav på kognitiva förmågor som alla barn inte har tillgång till. Lärare runt om i Sverige gör sitt yttersta för att hitta sätt att lära ut läroplanens centrala innehåll men finner ändå att någon eller några elever i varje klass har svårt att nå de mål som föreskrivs.

De elever som trots de undervisande lärarnas ansträngningar inte når målen i läroplanen blir i många fall föremål för elevhälsoteamets omsorger. Ett arbete med att hitta orsaken till det uteblivna lärandet påbörjas. Pedagogiska kartläggningar, enskild undervisning, samtal med kurator, utredning av skolpsykolog eller remittering till sjukvården är vanliga utfall. I många fall uteblir lärandet för eleven ändå. Det vi kan se i klassrummet eller på skolgården kan inte alltid förklara varför ett barn lär sig medan ett annat inte lär sig. Faktorer i lärmiljön, relationer i och utanför skolan, hemförhållanden, ansträngning och nedärvda förutsättningar är alla centrala för hur ett barn lär sig.

Skolverket skriver: Tillsammans kan vi få alla elever att nå målen[1]. Det framstår som en utopi. I grundskolan har vi tio år på oss att lotsa barnen från den första dagen i förskoleklass till slutbetyg i samtliga ämnen i årskurs nio. Barn är olika. De har alla olika förutsättningar, viljor, intressen och utmaningar. Lärande är en allt för komplex process för att alla barn ska kunna hamna på samma plats vid samma tidpunkt. Det innebär att vi har att hantera att alla elever inte kommer att uppnå målen i läroplanen.

På skolor runt om i Sverige försöker skolpersonal hitta sätt att ge elever möjlighet att finna en plats i skolan. Ibland blir dessa ansträngningar meningsbärande för både elev och lärare och ibland leder de till besvikelse och konflikt. Det är en ofrånkomlig del av verkligheten att vi inte alltid lyckas. Medan majoriteten av samhällets institutioner bygger på frivillighet bygger skolan på plikt. Vi har skolplikt. Alla elever ska vara i skolan under skoltid. Det innebär för oss som arbetar i skolan att det enda vi inte kan tillåta oss är att sluta försöka. Vi måste fortsätta försöka hitta sätt för eleverna att utvecklas mot utbildningens mål.

Jag när en förhoppning att den kartläggning jag inledningsvis beskrev ska generera nya uppslag till hur vi kan skapa en plats till elever som inte hittar en. Och om den inte gör det? Då hittar vi fler sätt.

[1] https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/utredning-av-en-elevs-behov-av-sarskilt-stod#h-Tillsammanskanvifaallaeleverattnamalen