Föräldrakontrakt och relationen mellan hem och skola

Under Almedalsveckan offentliggjorde Liberalernas partiledare Johan Pehrson en önskan att införa föräldrakontrakt. Syftet är att stärka föräldraansvaret för de barn som riskerar att inte nå utbildningens mål.

Föräldrakontakt är ett arbetssätt som importerats från Storbritannien där det använts sedan 2003. Det riktar sig till föräldrar till barn som av olika anledningar har svårt att nå utbildningens mål. I samma text lyfter Liberalerna fram att ungefär 18000 elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet, att mängden sömn och läxläsning hos barn och ungdomar sjunker samt att deras användning av skärmar ökar[1].

Att barn och ungas sovvanor förändrats under de senaste 30 åren bekräftas av flera studier[2]. Det finns även studier som pekar på sambandet mellan sömnbrist och sviktande skolprestationer[3]. Vidare kan vi se att mängden läxor i den svenska skolan har varierat över tid och det i dag delas ut få läxor i Sverige jämfört med andra europeiska länder[4]. Vi kan även konstatera att barn och ungas skärmanvändning ökar och att denna användning riskerar att medföra negativa effekter[5].

Vi kan alltså konstatera att det verkar finnas fog för Liberalernas oro att våra barn och unga ges allt sämre förutsättningar att klara skolan. En snabb internetsökning ger dock för handen att deras förslag om föräldrakontakt inte mottagits med öppna armar. Jag läser flera inlägg av föräldrar till barn i skolsvårigheter som pekar ut att skolan emellanåt inte lever upp till sina åtaganden och där ansvaret för barnens rätt till utbildning förskjutits till familjen.

Bakom varje elev som inte når utbildningens mål finns en komplex väv av bakgrundsfaktorer, bristande förmågor, förutsättningar, val och beslut som har lett fram till den rådande situationen. I vissa av dessa fall har bristande rutiner i hemmet varit avgörande faktor till att eleven inte klarat att ta till sig den undervisning och de insatser som skolan erbjudit. I andra fall har skolan inte erbjudit eleven en miljö där den har en chans att lära sig. Vissa av dessa elever kommer till skolan ändå för att sitta av tiden medan andra stannar hemma och sysselsätter sig på annat vis.

I varje generation finns det barn som kommer att ha svårt att hantera den verklighet som skolan och livet i allmänhet erbjuder. I dessa fall behöver hem och skola mötas i ett nära samarbete som bygger på respekt och förtroende för att eleven överhuvudtaget ska ha en chans att närma sig skolan. När samtalet mellan hem och skola fungerar behövs inget kontrakt. När samtalet mellan hem och skola havererar så kommer inget kontrakt i världen att skapa det klimat som behövs för att respekt och förtroende ska uppstå. Liberalernas förslag är på så vis ett slag i luften.

Vad som däremot är relevant är att vi som både föräldrar och skolpersonal fortsätter skapa förutsättningar för ett löpande samtal kring skolans och hemmet ansvar. Ett samtal som med fördel kan föras både i offentligheten och i det enskilda fallet. Däremot måste vi avstå från att försöka förklara den enskilda elevens svårigheter utifrån enstaka forskningsfynd på gruppnivå. Därtill är verkligheten alltför komplex.

[1] https://www.liberalerna.se/nyheter/liberalerna-vill-ha-foraldrakontrakt-for-starkare-foraldraansvar

[2] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ungdomar-lagger-sig-allt-senare

[3] https://www.vetenskaphalsa.se/unga-tar-somn-pa-stort-allvar/

[4] https://www.vilarare.se/nyheter/laxor/raset-laxlasandet-har-halverats/

[5] https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/20a0ad3202d54bc9be156ff3e407b55c/digitala-medier-barns-ungas-halsa-kunskapssammanstallning.pdf