Betyget F och skolans sorteringsuppdrag

I 1kap §4 Skollagen kan vi läsa att:

Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.[1]

Formuleringen ovan är grunden för skolans kompensatoriska uppdrag. Skolan ska verka för att alla elever oberoende av sina individuella förutsättningar ska nå så långt som möjligt mot utbildningens mål. Läsåret 2022/2023 blev 85,2% av eleverna som gick ut grundskolan behöriga till gymnasiet. Skolverket fastslår att andelen behöriga elever är jämförbar med året innan[2].

Vi kan alltså konstatera att trots avsevärda ansträngningar av elever och lärare runt om i Sverige så lever ungefär 15% av eleverna inte upp till utbildningens krav. Till denna dystra siffra finns naturligtvis många förklaringar; vi lyckas inte fånga, entusiasmera eller skapa goda relationer till alla elever; alla elever har inte det stöd eller de förutsättningar de skulle behöva för att klara skolan från sina familjer eller det omgivande samhället; alla elever har inte den kognitiva förmåga som krävs för att nå upp till målen i en läroplan som ställer höga krav på förmågan att resonera och dra slutsatser.

Skolminister Lotta Edholm vill se över grundskolans läroplan igen. Kraven på abstrakta kognitiva förmågor behöver anpassas och större vikt läggas på faktakunskaper. Läroplanen ska bättre återspegla barns faktiska kognitiva utveckling. Kraven på eleverna ska inte sänkas utan anpassas.[3] Vi får anta att anledningen till ministerns iver är att fler elever ska lämna grundskolan med godkända betyg.

För den enskilda eleven och dennes familj är en misslyckad skolgång naturligtvis en tragedi. De möjligheter som en fullgjord utbildning och studentexamen ger uteblir. Kostnaderna för den enskilda och samhället är svåra att överblicka.

Ett perspektiv som sällan nämns i diskussionen kring grundskolans uppdrag är dess sorterande funktion. Ett betyg är tänkt att spegla de kunskaper eleven behöver för att klara studier på gymnasial nivå. Det är viktigt att de elever som har förutsättningar för högre studier ges en möjlighet att realisera sin potential men det är lika viktigt att erbjuda möjligheter till de elever som saknar förutsättningar för högre studier. Det gäller inte bara att komma in på ett gymnasium, eleven ska också ha en ärlig chans att komma ut.

Läroplanen är också en sammanfattning av de kunskaper vi beslutat krävs för att delta på lika villkor som andra medborgare i ett demokratiskt samhälle. I takt med att samhället förändras behöver vi föra ett kritiskt och konstruktivt samtal kring vilka kunskaper och färdigheter vi anser att den kommande generationen behöver. En läroplan kan aldrig förbli statiskt när världen runt omkring oss förändras.

Livet ställer höga krav på oss alla. Några kommer att leva upp till de krav samhället och omständigheterna ställer medan andra kommer att bågna under trycket. I dagsläget framstår godkända grundskolebetyg och gymnasiestudier som den enda framkomliga vägen för våra unga. Detta trots att vi vet att 15% av eleverna inte kommer nå utbildningens mål. Kan vi begränsa skolmisslyckandets konsekvenser genom att ta bort betyget F, sänka eller anpassa kraven i läroplanen eller kommer samhällets och livets krav ändå att drabba några av oss? Behöver vi som samhälle kanske skapa fler möjligheter till delaktighet än den akademiska?

[1] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800/#K1

[2] https://www.skolverket.se/om-oss/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2023-09-28-behorigheten-till-gymnasieskolan-stabil-sedan-forra-aret

[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/skolans-laroplan-ses-over-inte-alltid-anpassad-efter-sma-barns-hjarnor